Igår på fikat satt vi och pratade om att blanda ihop ord eftersom min jobbarkompis lilla son gjorde det, och jag förklarade att jag också har några ord som jag gärna blandar ihop. Jag tycker liksom att det är samma sak och förväxlar ibland orden med varandra.
- Jag blandar till exempel ihop igelkott och ekorre, förklarade jag.
Och plötsligt möts jag av ett gapskratt av alla som satt på fikat. De skrattade så de fick torka tårarna. Det var tydligen jätte roligt. Hehe... Jag trodde liksom att det var nåt som alla gjorde men tydligen inte.
Men så hörde jag en liten kommentar, sagt ganska skämtsamt men som ändå fick mig att haja till "hon vet inte när hon ska hålla tyst."
Nja, jag håller inte riktigt med där. Om jag kan locka fram skratt hos andra genom mina knäppa tankar så kan jag faktiskt bjuda på det. Varför sitta där och tänka det tyst för mig själv?
Nej man ska bjuda på sig själv, livet blir så mycket roligare då!
(Ett par andra ord som jag också blandar ihop är rulltrappa och persienn, men det gjorde jag mer när jag var yngre.)
En ekorre äter kottar = kott-ätare = igelkott. Där är min koppling och där uppstår förvirringen.
Speak up woman!! självklart ska man bjuda på sig själv.. förstå vad tråkigt att alltid vara rädd för att göra bort sig eller säga något fel... jag kan inte tänka mig något värre. och hon som sa det var säkert en sådan tyst liten grå mus som inte vill synas eller höras.. hu.. nej man ska kunna skratta åt sig själv och med andra. annars blir nog livet jäkligt tråkigt. kram kram/ christin
ReplyDeleteJa jag tycker verkligen att livet skulle bli bra tråkigt om man bara satt och var "normal" jämt och oroade sig för vad folk skulle tycka. Nu tror jag inte att hon menade nåt illa iof ;)
ReplyDelete