Travar-Trav

Jag red i måndags eftersom att vi ska åka till Sälen imorgon och blir borta resten av veckan. Vädret var fint och våraktigt, mjukt i backen och ganska varmt. Jag fick vårkänslor och ville ut och galoppera!

Corvette kan vara lite envis ibland när man rider ut på henne ensam, hon stannar helt enkelt när hon inte har lust att gå längre, och det är i stort sett omöjligt att få henne att gå framåt igen om man inte hoppar av och går med henne.

I måndags hade jag dock bestämt mig för att nu ska det gå! Vi skulle ut och ha kul! Så vi gav oss iväg, och hon lunkade på riktigt glatt den första biten. När vi svängde av in på en grusväg tyckte hon att vi hade gått tillräckligt långt ifrån de andra hästarna, och hon stannade och försökte vända hemåt. Efter en kort kamp med några piruetter blev jag sur, drev på bortåt och smackade bestämt.
"Trav", befallde jag högt och tydligt, och efter ett ögonblicks tvekan satte hon av. Yes!! Jag bara drev på till "spärren" släppte, och vi kom in i en riktig travar-trav. Corvette är en varmblodstravare, och trots att hon blev ridhäst redan när Linda köpte henne vid 4-års ålder så har hon den där travar-traven i sig och kan plocka fram den ibland. Det går fort!!


Så jag lät henne trava på, ögonen tårades och jag halvstod i sadeln. Hon var överlycklig, fick sträcka ut benen och springa på halvlång tygel, och kompisarna i stallet var glömda för en liten stund.

När vi kommit någon kilometer kunde jag sakta av och fortsätta ridturen som vanligt, och vi fick precis en så toppenkul och underbar tur som jag hade hoppats på! Vi skrittade genom skogen, galopperade på grusvägar och avslutade på hemvägen med att jogga ner lite i kort trav.

Jag älskar sådana ridpass när man får känna sig som 11 år igen, och man riktigt känner att hästen har kul!



Jag och Corvette