När någon går bort

Att gå bort är väl ett konstigt sätt att säga att någon har dött? Visst det kanske låter lite okänsligt att säga att personen har dött, men det ändrar inte det faktum att personen i fråga faktiskt är död och inte kommer att komma tillbaka.

Det är en konstigt sak med döden, det går över vårt förstånd. Jag tror att det är därför det är så svårt att inse att det är så slutgiltigt. Först finns de, sen finns de bara inte längre, och hur länge man än väntar så kommer de inte tillbaka. Hur mycket man än letar så hittar man dem inte. Hur mycket man än funderar så finns det inget sätt att ändra på det. Livet rullar på men de är inte med längre.

När min moster dog för tre år sedan gick min hjärna på högvarv för att försöka förstå. Hur många gånger jag tänkte "men om man.... nej", hur många drömmar jag drömde om hur hon kom tillbaka, innan jag sakta men säkert började inse att döden för oss som är kvar inte innebär något mer än att personen förvinner. Det händer och sen händer det inget mer. Man kan inte överklaga om man tycker det är fel och orättvist. Jag har fortfarande svårt att acceptera det. (Var är du!? Hur får man tag på dig?)

Nu har det hänt igen, en ung kille som inte skulle dö än har gjort just det. Igår när jag såg hans dödsannons, och min systers och hennes familjs alla namn där under, så blev det verkligt för några minuter. Men jag kan fortfarande inte fatta det. Vila i frid Fredrik.